Matte heter Magdalena...

... och bor och är uppväxt i Stockholm, och mitt djurintresse har alltid varit stort. När jag var liten hade vi en schäfer/spets-(chow chow?)-blandis, som hette Filippa och var tre år äldre än mig. I kroppen var hon som en schäfer, men hon hade gulvit päls, svartfläckig tunga och svansen var oftast upprullad som spetsarna har det. Hon var världens snällaste, och var min allra bästa vän. Filippa levde tills hon blev 12.5 år gammal.

Något år senare fick mina två systrar en kanin (Skutti), och mamma köpte en strävhårig tax som kallades Josefina (Wallhamra Cilla, 1985-2002). Skutti och Josefina var jättebra kompisar; ibland jagade taxen kaninen, och ibland blev det omvänt då kaninen jagade taxen. Josefina blev 16.5 år gammal, och var familjens kelgris. Hon fick vara med precis överallt, till och med uppe på matbordet...

I nioårsåldern började jag på ridskola, och tog lektioner där tills jag gick ut högstadiet. I vuxen ålder så började jag återigen på ridskola, och har gått på det några terminer av och till, fram tills för ett par år sedan. När jag var tretton år hamnade jag av en slump på ett ridläger på Hagens Connemarastuteri, och blev då helt såld på rasen Connemaraponny. Min första lägerhäst var Wänga Jolly RC 159, som då hade fölet Hagens Lance RC 64 vid sin sida, och Lance blev några år senare godkänd avelshingst. Till Hagen återkom jag på ridläger år efter år, och jag jobbade även där en sommar.

Under gymnasieperioden och något år därefter hade jag tamråttor som sällskapsdjur. Den hoodedtecknade och agoutifärgade Tofsen (The Whinny Lapwing) var min absoluta favorit av dem. Hon var så otroligt tam, och henne ställde jag till och med ut på råttutställning en gång.

Sommaren 2000 uppfyllde jag en gammal "connemaradröm": jag packade min ridutrustning och åkte till Irland, och var med på en turridning under en vecka i Connemaradistriktet på Irlands västkust. Turen gick från Galway till Clifden, och vi red ca 6 timmar per dag, självklart på connemaraponnyer, med övernattningar längs vägen på olika bed & breakfast. Det var en fantastisk upplevelse att få färdas på hästryggen genom det otroligt vackra gröna och kulliga landskapet, som även är fyllt av gamla stenmurar!
Som pricken över i'et fann jag i Clifden ett litet museum om connemaraponnyer. Där inne träffade jag Pat Lyne, som lever för connemarorna och har skrivit så mycket om rasen. På muséet fanns det även bevarat hundraåriga gamla sadlar, träns, hästskor mm, som en gång i tiden har använts av bl a urfädrena Cannon Ball IRE 1 och Rebel IRE 7, från vilka alla connemaror idag härstammar från.

Tillbaks till Sverige.
Under alla år har jag försökt hänga med i connemaravärlden, och det har jag gjort genom att åka på utställningar ca vartannat år, när sådana har varit arrangerade inom en 30-mils radie från Stockholm (connemarautställningar är ett sällsynt fenomen jämfört med alla hundutställningar som ständigt arrangeras överallt). Våren 2004 fick jag dessutom möjligheten att vara medryttare på en genomtrevlig connemaravalack, Tornado 33-88-3132 (e. Tiger Boy RC 11 u. Bris RC 523), och vi hade många härliga skogsturer ihop. Någon gång i framtiden kommer jag kanske att skaffa mig en egen connemara.

Nu blev det mycket häst. Vad hände med hundarna?
Jo, min ena systers familj har haft två Golden Retrievers (Lucy & Timo, som nu tyvärr har flugit till hundhimlen pga hög ålder). Dessa trevliga vovvar har jag passat emellanåt, och det har verkligen varit jättekul.

Sommaren 2002 lärde jag känna Ebba; en ridgeback/labbe-blandis, med labbekropp, svart päls, en helt perfekt ridge, vita tår och vit bröstfläck. Jag blev extramatte åt henne på semestrarna och helgerna under ett par års tid, och vi hade hur kul som helst ihop. Ebba var jätteklok, snäll, glad, full av liv, och verkligen jättemysig. Hon följde efter mig hack i häl, vart jag än gick. Men när mitt liv helt plötsligt tog en annan vändning, så försvann tyvärr även Ebba från mig, men jag kommer alltid att minnas henne.

Våren 2004 kom så yrvädret Karma in i bilden. Hon föddes i mars, och jag fick hem den lilla stumpan i maj, så det blev en underbar valpsommar år 2004, och sedan dess har vi haft ett härligt "hundliv". Vi två har det jättekul tillsammans, och håller på med flera roliga olika aktiviteter. Självklart har vi även massor av bus och skoj ihop varje dag!

Under julhelgen 2005 flyttade dessutom huskatten Pirella in här, och hon blev snabbt kompis med Karma. Pirella var dock lite ensam, trots Karma, så i november 2006 flyttade även lilla huskattungen Tigris in här. Katterna fann varandra på bara några dagar, och lilla Tigris har även blivit väldigt bra kompis med Karma. Tyvärr visade det sig när Tigris blev äldre att Pirella inte längre stod ut med henne, så tråkigt nog fanns ingen annan möjlighet än att omplacera Pirella under våren 2008 (mer om det på "kattsidan), så nu är Tigris "ensamkatt" här, men hon har ju Karma :-)

Eftersom jag gillar djur och natur har jag pluggat biogeokemi, som är en miljöinriktad tvärvetenskaplig inriktning inom geokemi, kemi och mikrobiologi. Nu har jag sedan fyra år tillbaks ett miljöinriktat arbete inom drivmedelsbranschen, och trivs alldeles utmärkt med detta. Dessutom är Karma välkommen att följa med på mattes kontor på arbetstid, vilket hon gör två gånger i veckan, kan inte bli bättre!

(Texten på denna sida uppdaterad 110710)

Filippa och Magdalena, oktober 1972

Wänga Jolly & Hagens Lance, juni 1985

Josefina, maj 1990

Skutti, juli 1990

Tofsen, juli 1990

Mannin Beach, Connemara, Irland, juli 2000

Karma 11 veckor gammal & Tornado, maj 2004