Nu har det gått en och en halv vecka sedan Karma kastrerades, och allt verkar hittills ha gått bra. Första dygnet hade hon dock jätteont för hon pep rätt så mycket och var väldigt orolig hela tiden, men sedan lugnade hon ner sig. Tratten vande hon sig också vid ganska fort, även fast den såklart var läskig precis i början. Nu har hon till och med insett hur bra den där tratten faktiskt är, man kan ju sätta ner tratten som ett stort lock över hela matskålen när man äter, så slipper man råka ut för att den framfusiga lillkissen Tigris samtidigt försöker norpa åt sig några bitar av hundmaten! :-)
Vi har ju inte heller kunnat gå de vanliga långa promenaderna under den här tiden, utan istället enbart gått korta koppelpromenader på plogade gångbanor, allt för att läkningen ska gå så bra som möjligt... Karma tycker dock att det har varit väldigt orättvist, och hon har nu maximal överskottsenergi och har gjort allt för att försöka busa ändå. När vi är ute är hon hur glad som helst, viftar på både svansen och hela kroppen hela tiden, och hon vill även gå framför (vilket hon ju sällan gör annars). Hon gör rivstarter i kopplet, hon vill upp på alla snövallar och ut i all djupsnö, hon spelar fotboll med alla isklumpar/snöbollar hon ser, hon leker med alla pinnar hon hittar på marken och hon försöker jaga efter alla bilar som kör förbi... Hon är helt enkelt helt vild och galen, ungefär på samma sätt som hon var när hon var valp! :-) Och matte gör sitt bästa för att lugna ner det vilda busfröt... En väldigt bra sak med allt det här vilda är att hon inte märker när det är kallt ute, hon är lika glad ändå, vissa dagar har det ju varit nedåt 10-15 minusgrader, men det bekommer inte henne ett dugg =) Hon får ju nämligen inte ha täcke på sig nu, allt för att snittet på magen inte ska nuddas i onödan.
Igår var vi i alla fall på återbesök på djursjukhuset för att ta bort stygnen, som nu hade suttit i tio dagar. Att få Karma att lägga sig ner på sidan på golvet frivilligt misslyckades helt och hållet, trots smaskiga vomkex. Så tyvärr var det den andra varianten som gällde, dvs ordentlig och stadig fasthållning av henne, men det accepterade hon skönt nog rätt snabbt ändå. Stygnen plockades bort och snittet såg ut att ha läkt ihop väldigt fint. Förhoppningsvis ska ärret inte synas särskilt mycket alls sen i framtiden.
Karma är ju en sådan vovve som är väldigt noga med sin hygien, för i vanliga fall tvättar hon sig mycket och ofta över hela kroppen, precis på samma sätt som katter gör. Så för att undvika att hon tvättar sönder snittet (hon brukar nämligen vara särskilt noga med att tvätta magen) måste hon därför tyvärr fortsätta att ha tratten på sig i uppåt en vecka till, så att snittet får läka ihop helt och hållet. Dessutom är det fortsatta koppelpromenader på platt mark som gäller i någon vecka till, eftersom kroppen ju tar längre tid på sig att läka på insidan än utsidan. Vi ser verkligen fram emot om ett par veckor då vi kan gå i skogen som vanligt, och vilda Karma dessutom får springa och hoppa av sig ordentligt!
För den nyfikne och icke kräsmagade som törs, så finns ett foto på hennes mage med alla stygnen (från då det bara hade gått knappt tre dygn efter operationen) att beskåda här.