Den här vintern är riktigt envis. Marken är fortfarande täckt med mängder av snö som är så djup att Karma har svårt att gå i den (förutom när hon känguruskuttar fram), snötäcket har legat konstant i tre månader nu. På kvällar, nätter och morgnar är det alltid runt 15 minusgrader, men dagarna är i alla fall varma med flera plusgrader i solen. Från och med inatt har klockan dessutom ställts fram till sommartid, så nu kan man även gå kvällspromenader i dagsljus.
Idag har vi varit ute i det vackra vintervädret i flera timmar och haft roligt. Först tränade vi rapport tillsammans med Smilla, Mitzie, Strimma och Vito. Karma var då väldigt duktig, och sprang i full fart mellan båda lägrena. Det vi dock måste öva mer på är momentet att inte pipa (hon är lite väl högljudd när hon bara för en kort stund måste sitta uppbunden, trots att hon har sällskap av både hundar och människor...). Vi kommer fortsätta att träna rapport, för att springa i skogen i full fart tycker Karma är jätteskoj. Efter rapportträningen tog vi en långpromenad med Smilla utmed "vår" mysiga skogsrunda förbi skogsjön och över myren. Idag var det spåret helt suveränt, till och med uppkört med snöskoter, så varken mattar eller vovvar hade några problem att ta sig fram där (till skillnad mot för två veckor sen, då vi pulsade fram hela spåret med svetten lackandes). Nu efteråt har Karma somnat djupt, och sussar gott på mattes säng.
Karma har dock sina mycket speciella egenheter, som syns väldigt tydligt på nu vintern. Den ena är att Karma nämligen födde sina låtsasvalpar för cirka två veckor sedan... (hon blev väldigt skendräktig efter löpet). Det innebär att hon inomhus baaaara vill sova, heeeeela tiden, förutom emellanåt då hon går fram och buffar lite på katten Pirella, som inte har något emot att bli buffad på. Det innebär också att Karma har avskaffat mat sedan i januari efter löpet, förutom på dagis då, för där äter hon som om hon aldrig hade sett mat förut. Förra helgen åt Karma till exempel i stort sett bara hästlortar och snö...
Den andra stora enheten är hennes alla krånglande rastningar. Hon kan nämligen aldrig bestämma sig var hon ska sätta sig och kissa, eftersom hon har många krav på det optimala stället:
1) Det får absolut inte vara djup snö, för då blir det kallt om rumpan.
2) Marken får inte vara isig, för då blir det plaskigt om fötterna.
3) Det får absolut inte vara blött på marken, för där kan man ju inte ens sätta ner tassarna alls.
4) Marken ska vara nyplogad och endast ha ett några mm tjockt snötäcke, så att kisset absorberas bäst.
5) Marken får inte luta för mycket heller, för kisset kan börja rinna på fötterna då.
6) Det får absolut inte redan finnas några andra äldre kissfläckar just där, eftersom det då luktar väldigt illa.
7) Några andra hundar får inte heller finnas inom synhåll, eftersom det då stör koncentrationen efter uppletandet av optimala stället.
Alla Karmas rastningskrav innebär att hon kan vara på väg att sätta sig hundra gånger under en promenad, men hela tiden ångrar sig i sista ögonblicket och reser sig upp och nosar vidare för att försöka hitta en ny plats... Nu i dagsmejan börjar snön dessutom att smälta bort utmed de upplogade gångvägarna, så att asfalten tittar fram, och där går det ju inte heller att sätta sig. Så Karma har knappt inga kissplatser kvar längre, och därför har den senaste veckan varit extremt jobbig för henne. Det är inte ovanligt att hon inte gör ifrån sig alls när man är ute på promenad; rekordet för att hålla sig är hittills 21 timmar... Så påstå inte att hundar har små blåsor och inte kan hålla sig mer än fyra timmar. Den här tjejen får chansen många gånger per dygn, men gör ändå valet att kissa så sällan som möjligt.
Förhoppningsvis blir det bättre för Karma när våren kommer (om den kommer...) och gräset tittar fram under snön.