Lydnad

Lydnad är också bra att behärska. När Karma var liten valp gick vi valpkurs och tog även några privata valp"lydnads"-lektioner. När hon sedan blev äldre valp gick vi en vardagslydnadskurs. Men Karma har under sin valptid tyckt att det ofta funnits roligare saker att göra än att gå fint i kopplet eller ligga still på kommando, exempelvis att smita iväg och busa med en rolig hundkompis istället, i alla fall om någon sådan funnits i närheten. Fast efter första löpet blev hon lite mognare och lungnare, och även något lydigare, men hon gick tyvärr fortfarande inte att lita helt på, utan kunde dra iväg rätt som det var när man minst anade det...

Vi debuterade i LKL1 i början av augusti-06, men behöver träna mer innan vi fortsätter med tävlandet. Under mitten av augusti var vi med på ett toppenbra lydnadsträningsläger, som gav oss många stora framsteg. Efter det var det återigen dags för Karmas jobbiga löp med lång skendräktighet, så det blev tyvärr inte så mycket mer seriös lydnadsträning under det året (dessutom är inte lydnadsträning i kyla någon bra idé alls för en väldigt frusen rr). Från 2007 har det bara blivit skojlydnadsträning på hemmaplan, för nu är ju lydnadsprogrammet dessutom omgjort, och det där nya apportmomentet är inte Karmas starkaste sida... Hon föredrar att tugga på apporten, och tycker inte om att sitta ner när hon har den i munnen. Så tyvärr är det är knappast troligt att vi ger oss ut på några tävlingsbanor inom överskådlig framtid.

Hösten 2007 och våren 2008 gick vi nybörjar- och fortsättningskurs i RallyLydnad, och det tyckte vi var lite roligare än den där vanliga strikta militäriska tävlingslydnaden. Men vi kommer nog inte att ge oss ut på några tävlingsbanor, trots kurserna, utan det blir bara skojträning för att aktivera oss och ha lite kul ihop.
Upp

Utställningar

Karma har också visat upp sig inne i utställningsringen ganska många gånger, men eftersom hon är liten i sin storlek, har tunn benstomme och även är sen i sin utveckling (hennes linjer är väldigt sena), så har det hittills inte gått så bra för henne, utan det har endast blivit fyra HP och ett BIM på inofficiella utställningar under hennes valp- till unghundstid, men tyvärr inga röda band på de officiella utställningarna. Trots att rosetterna inte har duggat särskilt tätt har majoriteten av domarna ändå uttalat sig ganska positivt om henne:

Några gånger har hon också helt plötsligt blivit mycket misstänksam mot domarna och helt vägrat låta dem komma i närheten av henne, och det har främst hänt när de varit klädda i "skumma" kläder typ kappa, regnrock eller hatt...(samtliga kritiker finns här).

Karma har inte riktigt bråts utseendemässigt på på sin mamma Nana, som ju var både svensk och finsk utställningschampion. December 2009 visades Karma senast och då i bruks/jaktklassen, på Stora Stockholm. Inomhus denna gång eftersom hon är så väderpåverkad. Då visade hon sig från sin allra bästa sida och var jättepigg och glad. Kanske att vi lämnar utställningsringen här med flaggan i topp, men eventuellt att hon får delta i veteranklass under 2012, då hon fortfarande har ett ungdomligt utseende.
Upp

Mentalbeskrivning, beskrivare Bengt Skarin, SSBK, 050911.

Känd mental status.
Förutom resultatet nedan (både som spindeldiagram från SKK's Avelsdatasida och i tabellform) finns hela händelseförloppet även i filmformat här, samt nedskrivet i Karmas dagbok här (graderingen är tyvärr inte hela sanningen...). Kortfattat kan man i alla fall säga att Karma är en ridgeback som är lekfullare än genomsnittet, att hon är normalt social och dessutom har mindre aggressivitet än genomsnittet. Alltså en jättebra hund :-)